Första tanden spökar för fullt i den lilla munnen.
Morgan är mycket kinkigare än vanligt, men fortfarande säger alla att han är så snäll.
Vi har blivit bortskämda med detta glädjepaket!

Just nu är Morgan i en liten frustrationsfas.
Han vill sitta själv och titta, men han kan inte göra det längre är några sekunder, sen får han syn på något, kastar sig efter det och faller ner på mage.
Där ligger han sen och sprattlar en stund men blir arg när han inte når det han vill ha. Han pressar upp rumpan i luften med benen, men har inte kommit på att använda armarna samtidigt. Han får då ansiktet ner i lekfilten och blir ledsen.
På något vänster verkar han dessutom ha glömt hur man vänder på sig.
Förrut vände han sig alltid från mage till rygg när han hade ledsnat, men inte längre.

Babysittern är absolut inge rolig längre, den slutade han sitta i när han var runt 4½ månad. Banstolen går en stund, sen lessnar han eftersom mycket av mobiliteten försvinner.
Lära-gå-stolen slutade vi med för ett tag sen, men han kanske gillar den igen nu när han blivit lite längre och når ner bättre till golvet. Får testa!

Hur mycket jag än älskar mitt barn och hur perfekt jag än tycker att min lilla ögonsten är, kan jag ändå inte hjälpa att jämföra honom med andra bebisar. Alla andra 6 månaders bebisar i hela världen sitter, har fått massa tänder, pratar och kryper. Men inte min lilla kille!
Fast ingen annan är så glad, har sånt underbart skratt, såna stora blå ögon som gnistrar av bus och ett sånt uttrycksfullt litet ansikte.
Jag brukar se på honom som den iakttagande filosofen som helt plötsligt överraskar med något nytt.

Som den lilla iakttagaren han är älskar han att läsa böcker. Han tittar, pekar och fösöker vända blad själv. Hans absoluta favoritbok är en kartongbok som heter "Titta" som innehåller korta ramsor på ena sidan och svartvita bilder på bebisar på den andra.
Jag vill nästan tro att det var från den boken som han fick idén att suga på stortån. Hans favorituppslag, just nu, handlar om just en liten bebis som ligger i sängen och "suger på sina små gulliga tår".
Man ska verkligen inte underskatta de små liven. De snappar upp saker redan nu som man knappt trodde var möjligt.

Vi får se vad den här dagen bjuder på för små äventyr.
Kanske är det just idag som Morgan för första gången säger "mamma", lär sig sitta eller börjar krypa.