Hoppas hoppas

Usch vad jag har gnällt senaste tiden. Jag känner mig lätt uttömd och får väldigt lite tid för återhämtning. That's life!
Jag älskar min fantastiska lilla familj över allt annat, men ibland skulle jag vilja ha tillbaka mina armar och mitt huvud. Det är tre personer att räcka till för som på olika sätt vill ha min uppmärksamhet och engagemang. Självklart handlar det mest om de små juvelerna, men även den större. Jag är ju trots allt inte bara mamma!
Det känns som att vi börjar se ljuset i tunneln vad gäller Max magont. Dessutom mår jag också bättre!
Vi kör på i några dagar till och hoppas vi hittat lösningen! Det skulle vara en stort tyngd som lyftes av mina axlar om Max slapp ha ont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback