Igår åt jag och M middag på Åkanten, sen blev det bio.
Morgan var (och är fortfarande) hos sin farmos och farfar.
Det var så mysigt att komma iväg bara jag och M.
Vi blev lite sena till bion så vi fick smyga in när filmen redan hade börjat. Det kändes väldigt "american movie". "Kärleksparet smyger in i mörka biosalongen när filmen redan börjat, kurar ner sig i stolarna och lutar sig mot varandra".
Men vi slapp reklamen!

Jag känner mig fantastiskt utvilad idag. Skulle vara underbart att sova en ostörd natt till, men jag vill väldigt gärna ha hem min gosiga kille!
Min andra gosiga kille ligger fortfarande och sover. Kanske ska göra honom sällskap och slumra en stund till..

Första tanden spökar för fullt i den lilla munnen.
Morgan är mycket kinkigare än vanligt, men fortfarande säger alla att han är så snäll.
Vi har blivit bortskämda med detta glädjepaket!

Just nu är Morgan i en liten frustrationsfas.
Han vill sitta själv och titta, men han kan inte göra det längre är några sekunder, sen får han syn på något, kastar sig efter det och faller ner på mage.
Där ligger han sen och sprattlar en stund men blir arg när han inte når det han vill ha. Han pressar upp rumpan i luften med benen, men har inte kommit på att använda armarna samtidigt. Han får då ansiktet ner i lekfilten och blir ledsen.
På något vänster verkar han dessutom ha glömt hur man vänder på sig.
Förrut vände han sig alltid från mage till rygg när han hade ledsnat, men inte längre.

Babysittern är absolut inge rolig längre, den slutade han sitta i när han var runt 4½ månad. Banstolen går en stund, sen lessnar han eftersom mycket av mobiliteten försvinner.
Lära-gå-stolen slutade vi med för ett tag sen, men han kanske gillar den igen nu när han blivit lite längre och når ner bättre till golvet. Får testa!

Hur mycket jag än älskar mitt barn och hur perfekt jag än tycker att min lilla ögonsten är, kan jag ändå inte hjälpa att jämföra honom med andra bebisar. Alla andra 6 månaders bebisar i hela världen sitter, har fått massa tänder, pratar och kryper. Men inte min lilla kille!
Fast ingen annan är så glad, har sånt underbart skratt, såna stora blå ögon som gnistrar av bus och ett sånt uttrycksfullt litet ansikte.
Jag brukar se på honom som den iakttagande filosofen som helt plötsligt överraskar med något nytt.

Som den lilla iakttagaren han är älskar han att läsa böcker. Han tittar, pekar och fösöker vända blad själv. Hans absoluta favoritbok är en kartongbok som heter "Titta" som innehåller korta ramsor på ena sidan och svartvita bilder på bebisar på den andra.
Jag vill nästan tro att det var från den boken som han fick idén att suga på stortån. Hans favorituppslag, just nu, handlar om just en liten bebis som ligger i sängen och "suger på sina små gulliga tår".
Man ska verkligen inte underskatta de små liven. De snappar upp saker redan nu som man knappt trodde var möjligt.

Vi får se vad den här dagen bjuder på för små äventyr.
Kanske är det just idag som Morgan för första gången säger "mamma", lär sig sitta eller börjar krypa.

Våran stora lilla kille! Tiden går så fort, var tar den vägen?
67,5 cm lång och 8440g tung.
Nu äter han barnmat och gröt 3 gånger om dagen, säger "namnam" när något är gått och sitter helt själv en kort stund. Första tanden har börjat kika fram i underkant.

Jo, det är sant!
Ölfilter står det skrivet på lådan.

Jag har gått in i en väldigt kreativ fas.
Hela kvällen igår och morgonen idag har jag målat.
Taveldukarna är slut och penslarna sjunger på sista versen, men färg finns det gott om!
Min kära far har försett mig med massa ny acrylfärg.

Snart ska vi åka till svärisarna i alunda och titta på när de målar garaget.

Dripp. Dropp.
Det regnar fortfarande ute.

Morgan och jag har precis ätit frukost.
Än har jag inga planer för dagen. Det är riktigt "innesittarväder"!

Jag vill ha solen tillbaka!!

Inget fungerar för att få kontakt.
Inte sång, leka tittut eller säga hans namn.
Ne, för att läsa tygböcker krävs full koncentration!

Ja, safrikepa är ju inte direkt något du hittar på toppen av innelistorna just nu.
Men ack så söt han är ändå!

Oj oj oj vad det har varit segt med skrivandet.
Både vänner, familj och kolleger pikar på att de är läs-sugna och nyfikna på lillkillens framsteg.
Vädret har varit underbart och jag har försökt spendera så mycket tid som möjligt i solen.
Nu börjar temperaturen och solen svika, så vad passar bättre än att slänga upp ett litet inlägg här!

Morgan är en riktigt nyfiken liten kille som växer och utvecklas som aldrig förr.
Alltid glad och pratar massor med alla han får kontakt med.
"Mmmm, MMMMM, mmmMmmM!" låter det om all mat han får in i munnen. Förutom mosad banan som alla andra barn gillar!

Jag har fotat allt man kan tänka sig och fått till en hel del hyfsade bilder. Det är gränsfall att jag måste investera i en egen parkeringsplats för alla bilder som börjar översvämma externa hårdisken.