Klantigheternas och onturens afton

Jag förstår inte hur jag kan vara så klantig och jämt tappa bort bankomatkort, leg och dylikt! Jag är inte förr för att äga eller hålla koll på något sådant! Senast när jag var ut på krogen började jag med att svepa ut två öl över bordet, efter det står jag och förfryser tårna i en lång kö in till ett ställe som jag inte ens vet att vi kommer in på, "en in en ut". Vi ger upp i kön och jag smyger iväg för att gå på "damrumet" i en snödriva. Efter att ha förfryst häcken kilar vi vidrare till Flustret (only God knows why), för att inse fakta att vi är för unga. Någonstans mellan förfrysta tår och nedslaget hopp hinner jag ringa och spärra mitt bankkort som jag är helt säker på att jag blivit bestulen på i kön till BJ.
Innan jag sen tar en taxi hem med M som jag mött upp inne på Sevén, hinner jag kleta ner min lånade dunjacka med sås från en cheeseburgare (den första tanken som slår mig är : Sås?!?! Cheeseburgare är typ världens mest torra såslösa hamburgare, men ack så god). På något vänster lyckas jag sulla runt den där lilla gnuttan tomatsås på jackärmen. Hoppas att jackan går att tvätta, det är min systers.
Väl hemma somnar jag som en stock och vaknar väldigt bakis och knallar upp för att dricka vatten och bända isär ögonen. Hatar att somna med smink. När jag ännu en gång letar igenom jackan för att verkligen försäkra mig om att jag har fått med mig allt hem upptäcker jag två små förädiska fickor i brösthöjd på jackan. I den ena lilla ynkliga, nästa obefintliga fickan, ligger (bomp, bomp, baaah) mitt bankomatkort!!! Skiiiit! Nu kan jag inte ta ut några pengar förrän slutet på veckan! Som tur är har jag en vädligt snäll och givmild pojkvän/sambo som hjälper mig överleva fram tills dess.


En reminder till mig själv: Lämna korth*lv*tet hemma för "?!#i#@!*^!"...*cencur*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback