Jag är nog egentligen lite av en ensamvarg. Jag har alltid haft ett stort behov av att få vara helt själv och bara få filosofera eller låta mig bli helt uppslukad av ett projekt, vad det än kan vara. Redan som barn stängde jag in mig på rummet och lekte eller bara pysslade.
Om jag inte får egentid känner jag mig kvävd och blir stressad. Lite brist på egentid hör väl till som nybliven flerbarnsmamma. Det är antagligen därför jag är betydligt mer stressad nu än för några år sen. Samtidigt vet jag att det största problemet ligger i mina egna prioriteringar.

1. Barnen
2. Hemmet
3. M
4. Jag

Egentligen borde tvätt, städ & disk få vänta, men att se hur allt ingår celldelning & växa till berg på nolltid är ett STORT stressmoment för min perfektionisthjärna. Därför blir ist just DET mitt projekt och mission att bli uppslukad av: hålla undan, hålla rent & sortera. Detta är ett ständigt pågående evighetsprojekt. SEN existerar INTE för då börjar celldelningen igen…